Estandarte'l Cuervu
L'estandarte'l cuervu (en nórdicu antiguu, Hrafnsmerki) yera una bandera, posiblemente de ñatura totémica, portada por dellos cabezaleros viquingos y otros líderes per toa Escandinavia nos sieglos IX, X y XI. L'estandarte, tal y como apaicía na artesanía nordieca yera triangular, con un borde esterior arrondiáu del cualu colingaben una triba bandes. Asemeyaba en dalgo a una de les veletes tallaes nos barcos viquingos.
Estandarte'l Cuervu | |
---|---|
Datos | |
Los estudiosos conxeturen que l'estandarte'l cuervu fuera un símbolu del dios Odín, quien yera representáu na compaña de dos cuervos col nome d'Huginn y Muninn. L'usu del estandarte tendría como xida l'amedranar a los enemigos col poder divín d'Odín.
editar
El cuervu ye una figura icónica mui común na mitoloxía nordica. El dios cimeru, Odín, tenía dos cuervos, Huginn y Muninn ("pensamientu" y "alcordanza" respeutivamente) qu'esnalaben per tol mundu trayéndo-y noticies al so amu. Poro, un de los munchos nomes d'Odín yera'l "dios cuervu" (Hrafnaguð). En Gylfaginning (c. 1220), l'historiador medieval islandés Snorri Sturluson desplica:
Hrafnar tveir sitja á öxlum honum ok segja í eyru honum öll tíðendi, þau er þeir sjá eða heyra. Þeir heita svá, Huginn ok Muninn. Þá sendir hann í dagan at fljúga um heim allan, ok koma þeir aftr at dögurðarmáli. Þar af verðr hann margra tíðenda víss. Því kalla menn hann Hrafnaguð, svá sem sagt er:
|
Dos cuervos sienten nos costazos d'Odín y averen a los sos oyíos tolo que sienten y ven. Los sos nomes son Huginn y Muninn. Al riscar l'alba unvíalos a esnalar per tol mundu y tornen a la hora l'almuerzu. Asina algama información de munches coses y por eso lu nomen Rafnagud (dios-cuervu). Como se diz equí:
|
Odín taba mui lligáu a los cuervos porque na mitoloxía nordica elli recibía a los guerreros cayíos en Valhalla, y los cuervos tan lligaos a la muerte y la guerra pol so gustu pola carroña. Ye probable que fueren vistos como representaciones de les valquiries, dioses qu'escoyíen a los muertos valiente pa servir militarmente en Valhalla.[3]
Otra conexón más ente cuervos y valquiries yera'l fechu qu'estes caberes teníen l'habilidá de camudar de forma y tresformase en páxaros.[4]
El cuervu apaez en cuasi tolos poemes escáldicos que describen la guerra.[5] Facer la guerra yera dar de comer y satisfacer al cuervu (hrafna seðja, hrafna gleðja).[5] Un exemplu d'esto alcuéntrase en Norna-Gests þáttr, ú Regin recita un poema depués de Sigurd matar a los fíos d'Hunding:
|
|
Bibliografía editar
- The Anglo-Saxon Chronicle. (English translation). Everymans Library, 1991.
- Barraclough, Captain E.M.C. "The Raven Flag". Flag Bulletin. Vol. X, No. 2-3. Winchester, MA: The Flag Research Center (FRC), 1969.
- Cappelen, Hans. "Litt heraldikk hos Snorre." Heraldisk tidsskrift No. 51, 1985.
- Dumville, David and Michael Lapidge, eds. The Anglo-Saxon Chronicle, Vol 17: The Annals of St. Neots with Vita Prima Sancti Neoti. Woodbridge: D.S. Brewer. 1985.
- Engene, Jan Oskar. "The Raven Banner and America." NAVA News, Vol. XXIX, No. 5, 1996, pp. 1–2.
- Forte, Angelo, Richard Oram and Frederik Pedersen. Viking Empires. Cambridge: Cambridge University Press, 2005 ISBN 0-521-82992-5.
- Grimm, Jakob. Teutonic Mythology. 4 vols. Trans. James Steven Stallybras. New York: Dover, 2004.
- Hjelmquist, Theodor. "Naturskildringarna i den norröna diktningen". In Hildebrand, Hans (ed). Antikvarisk tidskrift för Sverige, Vol 12. Ivar Hæggströms boktryckeri, Stockholm. 1891.
- Hrafnhildur Bodvarsdottir. The Function of the Beasts of Battle in Old English Poetry. PhD Dissertation, 1976, University of New York at Stony Brook. Ann Arbor: University Microfilms International. 1989.
- Lukman, N. "The Raven Banner and the Changing Ravens: A Viking Miracle from Carolingian Court Poetry to Saga and Arthurian Romance." Classica et Medievalia 19 (1958): p. 133-151.
- Njal's Saga. Trans. George DaSent. London, 1861.
- Orkneyinga Saga: The History of the Earls of Orkney. Trans. Pálsson, Hermann and Edwards, Paul (1978). London: Hogarth Press. ISBN 0-7012-0431-1. Republished 1981, Harmondsworth: Penguin. ISBN 0-14-044383-5.
- Poole, R. G. Viking Poems on War and Peace: A Study in Skaldic Narrative. Toronto: University of Toronto Press. 1991.
- Sturluson, Snorri. "King Harald's Saga." Heimskringla. Penguin Classics, 2005.
- Trætteberg, Hallvard. "Merke og Fløy." Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder, Vol. XI, Oslo, 1966, columns 549-555.
- Woolf, Rosemary. "The Ideal of Men Dying with their Lord in the Germania and in The Battle of Maldon." Anglo-Saxon England Vol. 5, 1976.
Referencies editar
- ↑ Gylfaginning at «Norrøne Tekster og Kvad», Norway.
- ↑ Rasmus B. Anderson's translation at the Northvegr foundation.
- ↑ Viking Answer Lady Webpage - Valkyries, Wish-Maidens, and Swan-Maids
- ↑ Exemplos d'esto soceden en Þrymskviða cuando Freya dexá-y el so paxellu de páxaru a Loki; y nel rellatu la valquiria Kára na Hrómundar saga Gripssonar.
- ↑ 5,0 5,1 Hjelmquist 142.
- ↑ Norna-Gests þáttr §6
- ↑ Hardman § 6.